Vad är kognitiv och beteendeinriktad psykoterapi (KBT)? Det är en forskningsbaserad metod som genomsyras av en humanistisk människosyn där patienten aktivt deltar i sin behandling och där patientens egna upplevelser och perspektiv är utgångspunkten.
Termen kognitiv betonar att terapeuten arbetar med individens tolkning eller egna uppfattning av sina besvär och det som sker i dennes liv och relationer. Denna uppfattning präglas ofta av förväntningar och tidigare erfarenheter i livet.
Termen beteende betonar att människan – utifrån sin tolkning av världen – reagerar på händelser på ett mer eller mindre hjälpsamt sätt. De konsekvenser reaktionerna ger upphov till, skapar handlingsmönster som gör att man – mer eller mindre genomtänkt – kan handla på ett likartat sätt nästa gång en liknande situation uppstår. Ibland kan sådana handlingsmönster vara destruktiva på kort eller lång sikt och bidra till psykiskt illabefinnande.
Genom praktiska övningar av olika slag kan man bryta problematiska mönster. KBT är “här-och-nu” orienterad och har problemlösande karaktär, där terapin syftar till att lindra symtomen samt att ändamålsenligt handskas med de svårigheter som ligger till grund för det emotionella lidandet.
KBT är ett målinriktat arbetssätt. Patienten och terapeuten sätter tillsammans upp tydliga och uttalade mål för det psykoterapeutiska arbetet.
Patientens problem anses bättre kunna förstås och lösas om både patienten och terapeuten är aktivt engagerade, bidrar med sina respektive kunskaper och tar ett delat ansvar för att lösa problem. Terapeuten är aktiv genom att t.ex. ställa s.k. sokratiska frågor som leder till eftertanke och reflektion, lära ut nya färdigheter, under visa om patientens problem. Patienten är aktiv genom att t.ex. registrera beteenden och tankar, utföra hemuppgifter, praktisera nya färdigheter liksom att värdera och balansera negativa tankar.
Strukturen av samtalen hjälper KBT terapeuten att använda tiden på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. En behandlingssession varar vanligtvis mellan 45-60 minuter och för att inte tappa kontinuiteten i behandlingen ges patienten möjlighet att på egen hand arbeta med det som är i fokus under sessionerna. Sådana hemuppgifter kan handla om att göra systematiska observationer av sitt tänkande, sina känslor och beteenden, ifrågasätta invanda tankemönster och utmana sina föreställningar i situationer där individen upplever sina besvär.
Uppdaterad: 221227