För den som arbetar med KBT är så kallade “sokratiska frågor” ett av de viktigaste och mest användbara av redskapen som behandlaren har i sin verktygslåda. Med denna frågeteknik försöker behandlaren ringa in klientens problem och guida denne till att själv komma på hur han eller hon fungerar.
Människan har inneboende kunskaper om sig själv och sin relation till livet. Detta var budskapet från Sokrates, en klassisk grekisk filosof som levde under andra hälften av 400- talet f. kr. i Aten. Hans undervisning gick ut på att hjälpa sina elever till att komma fram till det de ”redan visste”. Likt barnmorskan ”förlöste” han deras kunskaper genom att enbart ställa frågor. Frågor som klargjorde, avgränsade och ledde till nya insikter.
Sokratiska frågor har fått en alldeles särskild plats i kognitivt förhållningssätt och kognitiv psykoterapi. Det kännetecknande för den sokratiska dialogen är att behandlaren inte erbjuder klienten färdiga lösningar. Istället strävar behandlaren att tillsammans med klienten utforska den senares syn på saker och ting.
Relationen mellan klient och behandlare präglas av jämbördighet. Den förre ses som expert på sina upplevelser, föreställningar och tankar, medan den senare är expert på att ställa lämpliga frågor. Utgångspunkten för samtalet är pedagogiskt. ”Om jag ger dig en fisk så blir du mättad för dagen, men om jag lär dig att fiska blir du mättad för livet” – klienten lär sig att hjälpa sig själv.
De sokratiska frågorna syftar alltså till att förstå klientens sätt att tänka, typiska tankemönster och tankekedjor. Detta för att i förlängningen se möjligheter till alternativa sätt att tänka. Man utgår från den omedelbara, reflexmässiga tanken som klienten får i en mer eller mindre hotfull situation. Det kan exempelvis handla om att hålla ett tal vid en festlighet:
– Oh nej, det kan jag inte!
Detta är en tanke som gärna utlöser känslor av oro och nervositet. Behandlaren kan här ställa de första klargörande frågorna:
– Hur menar du? Hur tänker du?
Varpå klienten fortsätter med tankar som förstärker påståendet:
– Jag kommer att staka mig och tappa tråden!
Behandlaren försöker kanske få klienten att följa upp sin tanke med frågor som tar fasta på de konsekvenser klienten föreställer sig:
– Vad är det värsta med det?
Svaret avslöjar klientens ”katastroftankar” t.ex.:
– Alla kommer att skratta åt mig!
Klienten låser in sig i en uppgiven attityd:
– Det är ingen idé att ens försöka!
Den sokratiska metodiken går alltså ut på att hjälpa klienten att själv se i vilken utsträckning den negativa tanken är rimlig:
– Hur vet du att det blir så?
Behandlaren har efterhand möjlighet att ställa frågor som utforskar klientens erfarenheter av egna eller andras försök att hålla tal. Därmed skapas en grund för nyansering av klientens ursprungliga reflexmässiga katastroftanke:
– Om vi tar det några steg vidare – skulle det finnas andra sätt att tänka i den här situationen?
Dialogen ovan utgör ett exempel på hur en behandlare kan använda sokratiska frågor för att skapa insikt hos klienten. Frågan “varför” förekommer däremot aldrig i ett sokratiskt utforskande. Hur-frågor å andra sidan (som i “hur tänkte du då?”) används däremot nästan alltid! Det är klientens spontana tankar och reaktioner som står i centrum. Behandlaren fungerar uteslutande som en guide på väg mot inneboende kunskap om hur klientens tankar påverkar livet.
Sokratiska frågor, eller sokratisk frågeteknik, är som nämnts en av de viktigaste och mest användbara redskapen som KBT behandlaren har i sin verktygslåda. Vi menar att sådana frågor nog förekommer i alla samtal som sker utifrån ett KBT perspektiv. Som student på vår grundläggande psykoterapiutbildning (steg 1) i KBT får du en grundlig genomgång av frågetekniken och, kanske viktigast av allt, öva och träna på att använda den under handledning.
När du överväger att gå en KBT steg 1-utbildning finns det flera faktorer att tänka på innan du fattar ditt beslut. Här finner du några viktiga saker att överväga.
