Sokratisk hållning

En sk. sokratisk hållning är ett förhållningssätt som bygger på antagandet att människan har inneboende kunskaper som kan tillgängliggöras ifall man ställer hjälpsamma frågor.

Inneboende kunskap

Människan har inneboende kunskaper om sig själv och sin relation till livet. Detta var budskapet från Sokrates, en klassisk grekisk filosof som levde under andra hälften av 400- talet f. kr. i Aten. Hans undervisning gick ut på att hjälpa sina adepter till att komma fram till det de ”redan visste”. Likt barnmorskan ”förlöste” han deras kunskaper genom att enbart ställa frågor. Frågor som klargjorde, avgränsade och ledde till nya insikter.

Behandlare och patient – två utforskare

“Sokratiska frågor” har fått en alldeles särskild plats i kognitivt förhållningssätt och kognitiv psykoterapi. Det kännetecknande för den sokratiska dialogen är att behandlaren, liksom Sokrates, inte erbjuder klienten färdiga lösningar. Istället strävar behandlaren att tillsammans med klienten utforska den senares inre föreställningar och tankesätt. 

Relationen mellan klient och behandlare präglas av jämbördighet, där den förre ses som expert på sina upplevelser, föreställningar och tankar, medan den senare är expert på att ställa lämpliga frågor. Utgångspunkten för samtalet är pedagogiskt, att ”om jag ger dig en fisk så blir du mättad för dagen, men om jag lär dig att fiska blir du mättad för livet”, dvs hjälp till självhjälp.

Sokratiska frågor

De sokratiska frågorna syftar alltså till att förstå klientens sätt att tänka, typiska tankemönster och tankekedjor för att i förlängningen se möjligheter till alternativa sätt att tänka. Man utgår från den omedelbara, reflexmässiga tanken som klienten får i en mer eller mindre hotfull situation, t.ex. att hålla ett tal vid en festlighet:

– Oh nej, det kan jag inte!

Detta är en tanke som gärna utlöser känslor av oro och nervositet. Behandlaren kan här ställa de första klargörande frågorna: 

– Hur menar du? Hur tänker du? 

Varpå klienten fortsätter med tankar som förstärker påståendet:

– Jag kommer att staka mig och tappa tråden!

Behandlaren försöker kanske få klienten att följa upp sin tanke med frågor som tar fasta på de konsekvenser klienten föreställer sig: 

Vad är det värsta med det?

Svaret avslöjar klientens ”katastroftankar” t.ex.:

– Alla kommer att skratta åt mig!

Klienten låser in sig i en uppgiven attityd:

Det är ingen idé att ens försöka!

Den sokratiska metodiken går alltså ut på att hjälpa klienten att själv se i vilken utsträckning den negativa tanken är rimlig:

– Hur vet du att det blir så?

Behandlaren har efterhand möjlighet att ställa frågor som utforskar klientens erfarenheter av egna eller andras försök att hålla tal därmed skapa en grund för en nyansering av klintens ursprungliga reflexmässiga katastroftanke:

Om vi tar det några steg vidare – skulle det finnas andra sätt att tänka i den här situationen?

Utbildning i sokratisk hållning

Vår utbildning Grundläggande samtalsmetodik och kognitivt förhållningssätt inom vården syftar till att förmedla kunskaper i en rad väl beprövade tekniker som alla bygger på en sokratisk hållning. Utbildningen sträcker sig över 3 dagar och riktar sig till dig som arbetar inom vården och möter patienter i din vardag.

Om författaren

Jan-Erik Nilsson | Fil. dr., leg. psykolog, leg. psykoterapeut samt lärare och handledare med inriktning KBT