Leg. psykoterapeut och specialist i klinisk psykologi Maria Bragesjö befann sig på Kognio i Lund för att hålla i en tvådagars workshop i Prolonged Exposure. Vi passade på att ställa några frågor om metoden och dess applikationsmöjligheter.
Vänligen observera att vi inte längre erbjuder behandling med psykoterapi. Vårdsökande hänvisas till 1177.
Hur mäter sig Prolonged Exposure jämte andra metoder för att behandla PTSD?
PE har en lång historia – den beskrivs ibland som en relativt ny modell men faktum är att man har forskat på området i 40 år. Det är en av de metoder som det finns allra flest studier på, både inom universitetsvärlden och kliniskt. PE utgör det bästa stödet för många olika typer av trauman, även hos individer som har komplex PTSD och eventuella tilläggsproblem. PE är förstahandsval i de flesta kliniska guider, inte minst här i Sverige.
Hur används metoden vid flyktingmottagningarna, det vill säga de centra där migranter behandlas för sina trauman?
Det ser lite olika ut utifrån min erfarenhet, och då är jag ute och utbildar mycket runt om i landet. Vissa platser har tillgång till PE och andra inte. Det har funnits och finns funderingar kring hur stabil man måste vara för att kunna genomgå behandlingen. Studier visar att metoden även kan användas framgångsrikt i krisdrabbade områden såsom flyktingläger. Detta tyder på att patienten kanske inte behöver vara fullt så stabil som man har tänkt tidigare. Detta i sin tur medför att man kan tänka sig att använda PE för att stötta helt nyanlända. Vi har sett att behandlingen går utmärkt att göra via tolk, så terapeuten och patienten behöver inte dela språk för att behandlingen ska kunna bli framgångsrik.
När efter traumat behöver patienterna påbörja behandlingen, och kan man minska framtida besvär med tidig akuthantering?
Diagnosen PTSD ställs först när patienten har upplevt symptom under minst en månads tid efter traumat, enligt rådande behandlingsprotokoll. Dessförinnan kan man till exempel få diagnosen akut stressreaktion; en normal reaktion på en onormal händelse. Sen finns lovande studier som faktiskt visar att man kan använda PE i ett tidigare skede, redan under de första dygnen till några veckor efter den traumatiska händelsen. Man ser att det går att minska initiala symptom och kanske förebygga PTSD på längre sikt. Men det behövs fler studier här. Vi på KI håller på med en studie via självrekrytering där vi rekryterar deltagare via traumastudien,se, där vi provar PE under de första två månaderna efter ett trauma, och vi undersöker då hur man kan minsta symptomen av PTSD.
Finns det någon bortre gräns för hur lång tid som kan gå innan patienten kommer i behandling, och hur påverkar detta behandlingens framgång?
I genomsnitt tar det 10 år mellan trauma och det att personen kommer i behandling för sin PTSD. När det nya regionala vårdprogrammet för PTSD presenterades i Stockholm förra året så visades en studie på kvinnor med PTSD i kombination med missbruksproblematik. En studie som gjordes på beroendemottagningen. Data från studien visade på att det i snitt tog 22 år för dessa individer att komma i behandling för sin PTSD. Då de fick sin behandling via en studie, så kan man undra hur länge de annars hade behövt gå obehandlade, om inte studien fångat upp dem. De goda nyheterna är dock att vi ser samma fina effekter i behandlingen oavsett när man i tid kommer under behandling.
Hur fungerar PE på barn och ungdomar?
Det är många som jobbar med PE för barn och ungdomar, och det finns en särskild manual som heter ”Prolonged Exposure for Adolescents”. Det finns ett starkt stöd för att PE ska vara förstahandsvalet för vuxna med PTSD och vi ser mer begränsat med studier på barn och ungdomar, även om den här manualen finns. Traumafokuserad KBT är den modell som lyfts fram som förstahandsval för just det här gruppen. Det behövs fler studier.
Hur ser framtiden ut för traumabehandling?
Jag tror att vi går mot att hitta nya, innovativa sätt att utföra exponering på. Att hitta sätt att korta ner exponeringstiden. Kan man få samma effekt av en kortare behandling? Vi ser att studier på 60 kontra 90 minuters sessioner visar på att den kortare tiden ger samma resultat som den längre. Det utförs tester på intensiteten för exponering, kanske att patienten träffar sin behandlare varje dag under en veckas tid för att senare kunna glesa ut tillfällena. Det finns många spännande behandlingsmodeller som ryms under exponeringsparaplyet! Det forskas på Written Exposure Therapy som är en väldigt kort behandling där personer får skriva ner sitt traumanarrativ under 30 minutes vid fem sessioner. Man försöker hitta sätt att effektivisera, och tittar till exempel på primärvårdsprotokoll, och hur behandling kan introduceras i olika kontexter. Nytt är också att man undersöker hur hjälpmedel och läkemedel kan förstärka effekten av exponeringsterapin.
Läs mer om Marias workshop i Prolonged Exposure.