”Kognitivt förhållningssätt” är, liksom ”terapeutiskt förhållningssätt”, ett sätt att förstå och bemöta sin klient i samtal eller i det dagliga arbetet på en behandlingsenhet. Det kognitiva förhållningssättet har gemensamt med KBT en strävan att försöka sätta sig in i klientens inre värld, hur denne uppfattar sin situation och sina egna problem.
Aktiv hållning
Genom att inta en aktiv hållning i samtalet där klienten ses som en jämställd samtalspartner kan man medvetandegöra klientens egna föreställningar som ligger bakom dennes känsloyttringar t.ex. ångest, skam eller nedstämdhet. Den som arbetar med ett kognitivt förhållningssätt kan utnyttja sin förståelse av klientens situation genom att i realtid handla på ett sätt som ger klienten lindring och i viss mån förståelse av sina problem. Man använder därvid vanliga tekniker som KBT-terapeuten har i sin verktygslåda.
Förändring i realtid
Skillnaden mellan förhållningssättet och psykoterapin ligger framför allt i målsättningen: för terapeuten, som arbetar med en planerad behandlingsserie, är långsiktig förändring målet, medan man i ett kognitivt förhållningssätt söker omedelbara effekter i en ”akut” situation. I viss mån kan kognitivt förhållningssätt liknas vid ”första hjälpen” medan man i terapin försöker förändra på djupet.
Kognitivt förhållningssätt – en attityd
I vid bemärkelse ses kognitivt förhållningssätt också som ett allmänt sätt att bemöta patienter eller klienter. Att förstå sina medmänniskor och sig själv utifrån ett teoretiskt och kognitivt perspektiv, att avstå från ”tolkningar” och ”råd” baserade på förutfattade meningar och att ge klienten delaktighet och en reell känsla av att respekteras, bidrar till en god allians och en ökad motivation att ta itu med sina problem. När en sådan attityd omfattas av alla och präglar det vardagliga arbetet på en behandlingsenhet skapas en trygg miljö som gynnar positiv utveckling.
Kognitivt förhållningssätt i omvårdnadsarbetet
Det är eftersträvansvärt att skapa ett gemensamt ”språk” för alla som är engagerade i omvårdnadsarbetet på en sjukvårdsinrättning. Detta gäller både för psykiatrisk och somatisk omvårdnad. Ett sådant språk, där alla begrepp kommer från samma teoretiska referensramar, bidrar till ett gemensamt handlingsmönster. Man förstår vad som sker och veta vad man ska göra!
De kognitiva referensramarna har visat sig intuitiva och kompatibla med de gängse synsätten på omvårdnadsarbete. Med ett kognitivt förhållningssätt ses patient och behandlare som jämbördiga medarbetare. Patienten är ”expert” på sina upplevelser och behandlaren ”expert” på lämpliga åtgärder. Genom att tillsammans diskutera och planera vården skapas en tillit och en grogrund för tillfrisknande.
Utbildningar i kognitivt förhållningssätt och färdigheter
I vårt utbildningsutbud finns i synnerhet två utbildningar som syftar till att förmedla grundläggande kunskaper och färdigheter i det kognitiva förhållningssättet. Den ena – Grundläggande samtalsmetodik och kognitivt förhållningssätt inom vården – omfattar tre dagar och riktar sig till omvårdnadspersonal i allmänhet. Den andra – KBT-baserat förhållningssätt och bemötande – sträcker sig över en termin och riktar sig till omvårdnadspersonal inom psykiatrisk och somatisk vård. Medan den förstnämnda riktar sig till individen, riktar sig den senare i större utsträckning till flera medarbetare från en och samma behandlingsenhet.
Om författaren
Jan-Erik Nilsson | Fil. dr., leg. psykolog, leg. psykoterapeut samt lärare och handledare med inriktning KBT