Svaret blir ”Det beror på!” Enbart spel med Tetris hjälper naturligtvis inte men en kombination av reaktivering av ett traumatiskt minne och ett efterföljande kortare (ca 10-15 min) spel med Tetris kan, enligt lovande försök i laboratoriet, bli framtidens modell.
Det handlar om att störa det aktiverade minnets ”återinlagring” (reconsolidation) i minnet. I en nyligen publicerad studie*, av forskargruppen kring Emily Holmes, visades att om man belastade arbetsminnet med både den traumatiska minnesbilden och en aktivitet inom samma modalitet (en visuell aktivitet, t.ex. Tetris, till en visuell minnesbild) fann forskarna att det aktuella traumatiska minnets ofrivilliga återkommande (flash-backs?) minskade dramatiskt (över 50%) i frekvens.
I studien av Emily Holmes och hennes forskargrupp användes Tetris-spel för att behandla personer som nyss varit med om en trafikolycka. Interventionen gavs inom sex timmar efter olyckan och medan patienterna ännu befann sig på akutmottagningen. Resultaten efter en vecka var mycket lovande och visade att antalet ”flash-backs” minskade snabbare hos de som spelat Tetris. Ytterligare och större studier behövs emellertid för att följa upp denna och för att undersöka effekterna på längre sikt.
Studien bygger på intressanta upptäckter att återinlagring (rekonsolidering) av nyss aktiverade minnesbilder (genom t.ex. samtal eller visualiseringsbehandling) kan störas eller avbrytas så att minnena helt eller delvis försvinner. I tetris-studien hade den mentala aktiviteten som dataspelet krävde en sådan störande effekt på minnets rekonsolidering. Denna forskning öppnar upp för nya tankar och hypoteser om vad det verksamma kan vara i sådana vanligt förekommande behandlingar som exponering, bearbetande samtal, visualisering etc. Kort sagt alla interventioner som aktiverar ångestladdade minnesbilder.
* James, E.L., Bonsall, M.B., Hoppitt, L., Tunbridge, E.M., Geddes, J.R., Milton, A.L., & Holmes, E.A. (2015). Computer game play reduces intrusive memories of experimental trauma via reconsolidiation-update mechanisms. Psychological Science, 26(8), 1201-1215
Om författaren
Jan-Erik Nilsson | Fil. dr., leg. psykolog, leg. psykoterapeut samt lärare och handledare med inriktning KBT